Bergochdahlbana
Gud vad jag älskar känslan man har när man står i kön. Magen pirrar och man funderar på att gå ut ur kön för man är så nervös. Känslan när man åker upp sakta i början och ser så långt ögat kan nå innan den börjar åka. Den känslan, den är fantastisk. Du är samtidigt hur rädd som helst fast även så sjukt taggad och pirrig. När vinden blåser i håret, armarna viftar i luften och du mår som allra bäst. Det var för mer än ett år sedan jag åkte en bergochdalbana och jag länktar så. Jag ser fram emot i sommar när man är på Gröna Lund och känner den där känslan. Så mysigt.
